Löddrar naturschampo?

Jag får ofta denna fråga, och det verkar vara en spridd uppfattning att naturligt schampo inte löddrar som kemiskt schampo gör. Och även idén att det inte rengör på samma sätt, men att man långsamt kan vänja sin hårbotten så att den känns ren med bara naturschampo. Det är väl en parallell till tanken att vänja kroppen vid att inte använda schampo eller tvål alls, och i stället låta naturen ha sin gång på något sätt. Det finns många saker att säga om detta men det första jag vill påpeka är följande:

Det finns i princip ingenting som kan kallas naturschampo.

Nyckelingrediensen i schampo av den typ vi är vana vid är någon form av tensid. Detsamma gäller för diskmedel, tvättmedel, flytande tvål m.fl. produkter. Tensider är kemtekniska produkter, och inget man vanligen står och rör ihop hemma i köket. Vanlig fast tvål är också en form av tensid. Den går i och för sig ganska lätt att koka ihop själv av t.ex. kokosfett och lut. Men det rör sig ändå om kemi, och efter processen har fettet fått en form som det inte har naturligt; molekylerna har både en fettilldragande och en vattentilldragande del, och kan nu lösa och emulgera fett och smuts så att det kan sköljas bort med vatten.

Principen för framställning av många av de vanligaste schampo-tensiderna är ungefär densamma som för tvåltillverkning, men vilken fettråvara och vilka kemikalier som används varierar, vilket gör att tensider kan ha varierande miljö- och hudvänlighet. En acceptabel tensid bör vara gjord av vegetabiliskt fett (förnyelsebar råvara, till skillnad från oljor av petrokemiskt ursprung), den bör vara så lite hudirriterande och allergiframkallande som möjligt, vara fullt och snabbt nedbrytbar samt så oskadlig som möjligt för till exempel fisk och vattenlevande organismer. Det är dessa saker som har betydelse – inte huruvida det är mycket blommor och blader samt ordet ”natur” på flaskans etikett.

En miljöaspekt när det gäller tensider är att vi i allmänhet använder alldeles för mycket av dem. En annan är att vissa tensider bedöms som miljövänliga, medan andra inte är det. En tensid med ”nollpåverkan” på miljön tror jag inte riktigt finns idag. När det gäller schampo så finns det ytterligare några saker att ta hänsyn till. Färgämnen och parfymer är totalt onödiga ingredienser, som inte sällan kan vara miljö- eller hälsofarliga. Det kan också finnas ämnen som är tillsatta enbart för att schampot ska få ett visst utseende, till exempel pärlemoskimrande, eller att det ska löddra bra. Det kan finnas konditionerande eller aktiva ämnen (mot mjäll etc.) som inte heller är bra, liksom vissa förtjockningsmedel, komplexbildare, UV-skyddsmedel med mera. Schampo innehåller ofta ganska mycket vatten, och som i alla produkter med vatten krävs då konserveringsmedel, som också kan vara miljöbelastande eller allergiframkallande. Ur denna synvinkel borde det vara bättre med ett mer koncentrerat schampo – eller helt fast som en tvålkaka vilket också förekommer – för då behövs inget konserveringsmedel. Men å andra sidan kan det då finnas risk för att schampot blir starkare och mer avfettande än vad som är nyttigt för vår hud, särskilt för den som är extra känslig.

Det finns tillverkare som hävdar att de flesta hårvårdsserier innehåller ämnen som klassas som cancerogena. Detta är naturligtvis en mycket grov överdrift.  Men cancerlarm är förstås alltid säljande.

Om man vill hårdra det här kan man säga att den som vill tvätta sig på ett totalt miljövänligt och naturligt sätt överhuvudtaget inte bör använda schampo. Och det går för all del utmärkt att låta bli, man behöver inte gå smutsig för det. Lertvål (Rasul) är ett utmärkt alternativ, eller så kan man använda ett avkok av saponinrika växter, som till exempel såpört, såpnejlika eller styvmorsviol m.fl. Och för att anknyta till den ursprungliga frågan så löddrar nästan inte rasul alls, medan de nämnda växtavkoken ibland kan löddra en hel del. Likaså finns det schampo med många naturliga ingredienser och miljövänliga tensider som löddrar mycket, och de finns de som löddrar mindre. Tvättförmågan har aldrig så mycket med löddret att göra.

Kemi & Miljö AB har genomfört tester på nio vanliga märken barnschampo på den svenska marknaden, varav fyra var märkta med Naturskyddsföreningens ”bra miljöval”. Samtliga innehöll ett eller flera ämnen som har hög giftighet, är starkt irriterande eller frätande. Dessutom innehöll dessa schampon mellan 10 och 18 ämnen som bedöms som ”konstaterat eller misstänkt irriterande eller allergiframkallande”.

Några exempel på ämnen att undvika: Disodium Cocoamphodiacetate, Formic Acid (myrsyra), Methyldibromo Glutaronitrile, karboximetylcellulosa, dinatrium-EDTA, tetranatrium-EDTA, 4,4-diaminostilben-2,2-disulfonsyra samt optiska vitmedel, färgämnen, parfymer och konserveringsmedel i största allmänhet.

Konserveringsmedel är aldrig helt ogiftiga. Deras funktion är att förhindra bakterietillväxt i produkten (detsamma gäller ju f.ö. livsmedel). Schampo kan emellertid vara s.k. självkonserverande om det är tillräckligt koncentrerat, det vill säga innehåller lite vatten i förhållande till tensiderna.

Ett litet urval ämnen som förekommer i hårschampo, balsam och tvål:

Alcohol Cetylicus. Se Cetylalkohol.

Ammonium Lauryl Sulfate (INCI-namn). Tensid från kokos- och palmkärnsfett. Mildare än MIPA Laureth Sulfate. Liknande ämnen (se Natriumlauryletersulfat) är godkända för ”Bra Miljöval”. Se också Laurylsulfater.

Betain, INCI-namn: Cocoamidopropyl Betaine. Finns naturligt i sockerbetor, men framställs ur kokosfett som omvandlats till amfoterisk tensid med hjälp av kemikalier. Mycket hudvänlig, används oftast tillsammans med andra tensider för att göra produkten mildare. Godkänd för ”Bra Miljöval”.

Butylparaben, se Parabener.

Cetylalkohol. INCI-namn: Cetyl Alcohol. Ett vitt fast vax som framställs av palmolja, palmitinsyra behandlas med vätgas. Används för att göra krämer och lotioner fastare i konsistensen.

Citronsyra, INCI-namn: Citric Acid (E330). Naturlig syra som används för att sänka en produkts pH-värde, dels för att det ska komma närmare hudens pH, dels har det att göra med behovet av konserveringsmedel (vissa mikroorgansimer trivs inte så bra i sur miljö). Citronsyra i höga halter (25%-lösning) i kombination med tensider kan ha en frätande effekt på huden. Så höga halter har man naturligtvis inte i ett schampo.

Cocamide, INCI-namn: Cocamide-DEA (kokosfettsyradietanolamid), Cocamide-MEA (kokosfettsyramonoetanolamid). En blandning av etanolamider av kokosnötsyra. Mycket vanlig ingrediens i kosmetika och hygienprodukter, används som mjukgörare, förtjockningsmedel, skumstabiliseringsmedel och som tensid. Låg akuttoxicitet vid förtäring, men kan vara ögonirriterande. Ett problem med denna typ av ämnen är att de kan innehålla nitrosaminer som förorening (nitrosaminer är cancerframkallande). Kan också bilda nitrosaminer i förening med andra ämnen, antingen förekommande i produkten, på huden eller i samband med nedbrytning. Antas ha god bionedbrytbarhet.

Cocoimino Dipropionate, ämne framställt av kokosolja.

Decyl Glucoside (INCI-namn),  sockertensid. Framställs av glukos från majs samt kokosfett som omvandlats till en fettalkohol med hjälp av kemikalier.  Se Sockertensider. Godkänd för ”Bra Miljöval”.

Decyl Polyglucose (INCI-namn), sockertensid.  Se Sockertensider. Godkänd för ”Bra Miljöval”.

Eteriska oljor, essentiella oljor. INCI-namn: det latinska namnet för respektive växt. Flyktiga, oljeartade, aromatiska, starkt doftande ämnen utvunna ur växter. Används för sin doft och för sin verkan på hår och hud. Används för sin smak i livsmedel, och även mer medicinskt, aromaterapi etc. Vissa oljor kan vara allergiframkallande, depigmenterande, pigmenterande eller fotosensibiliserande. Man bör alltså iaktta försiktighet när man använder dem. I kosmetiska produkter är de oftast i väldigt låg koncentration, några droppar per 100 ml produkt.

Ethylparaben, se Parabener.

Glycerin, INCI-namn: Glycerine. Andra namn glycerol, E422. Oljeaktig vätska som utvinns ur vegetabiliskt eller animaliskt fett, framställs även syntetiskt. Restprodukt vid vissa typer av tvåltillverkning. Används som fuktighetsbevarande och mjukgörande ämne.

Glycerintvål. Egentligen en benämning på en klar äkta tvål där man genom en speciell procedur återfört glycerinet  (som var restprodukt av tvålkoket) till den färdiga tvålen. Idag används namnet lite felaktigt om all slags genomskinlig tvål, som inte är äkta tvål utan oftast består av en blandning av olika tensider plus propylenglykol, vatten, salt och lite andra ämnen, och faktiskt även en skvätt glycerin. En sådan tvålmassa är lätt att smälta om, färga med syntetiska färger och gjuta små lustiga figurer av, och utgör därför råvaran till alla dessa entusiastiskt men aningen förskönande marknadsförda ”handgjorda äkta vegetabiliska tvålar” man ser överallt. (Säkert en rolig hobby iofs 🙂

Glyceryl Stearate (INCI-namn). En ester mellan glycerol och stearinsyra, som används som mjukgörare, funktbindare och emulgator. Kan vara milt hud- och ögonirriterande.

Lard, sv. ister. Animaliskt fett. Används ofta i fast tvål.

Laurylsulfater. Tensider framställda av vegetabiliskt fett. Av alla som nämns här är Ammonium Lauryl Sulfate den mildaste. Sedan följer i nämnd ordning MIPA Laureth Sulfate, Sodium Laureth Sulfate och Sodium Lauryl Sulfate.

Metylparaben, se Parabener.

MIPA Laureth Sulfate (INCI-namn), sv. monoisopropanolammoniumfettalkoholetersulfat. Anjonisk tensid framställd av vegetabiliskt fett. Liknar natriumlauryletersulfat, men är neutraliserad med monoisopropanolamin i stället för natriumhydroxid (kaustik soda). Detta gör den ännu mildare än natriumlauryletersulfat. Liknande ämnen (se Natriumlauryletersulfat) är godkända för ”Bra Miljöval”.

Natriumlauryletersulfat, INCI-namn: Sodium Laureth Sulfate. Anjonisk tensid framställd av vegetabiliskt fett. Liknar natriumlaurylsulfat, men är uppbyggd av längre molekylkedjor och är därför mycket mildare. Godkänd för ”Bra Miljöval”.

Natriumlaurylsulfat, NLS, INCI-namn: Sodium Lauryl Sulfate. Anjonisk tensid framställd ur kokosfett eller palmkärnolja. Ofta utmålad som djävulens påfund; det florerar många osanna påståenden om denna tensid, bland annat att den skulle ge håravfall, acne och cancer. Det verkar troligt att cancermisstanken gällde vid invärtes bruk av ämnet, samt att man inte funnit något belägg för att det skulle vara så. Men helt klart är NLS – liksom alla andra tensider – inte lämpligt att förtära, varför man bör undvika alla skummande tandkrämer. Det sägs att den ytterst lilla mängd tensid som blir kvar på en väl sköljd disk är tillräckligt för att ställa till med en massa förtret i mage och tarm. NLS tillhör inte de starkaste, men inte heller de mildaste tensiderna, och används därför inte så mycket i schampo längre, men ofta i miljövänliga diskmedel. Hudvänligheten är ju också beroende av koncentrationen i den färdiga produkten, samt mängden produkt man använder till en hårtvätt eller en disk.
Godkänd för ”Bra Miljöval”. Läs mer om laurylsulfat hos shenet

Oleamide, Oleamide-DEA, Oleic Acid. Utvinns ur olika fettsyror från växter och djur. Detta ämne har ett mycket brett användningsområde i kosmetika och hygienprodukter. Samma problem som Cocamide gällande nitrosaminer, se Cocamide.

Olivåterfettning, INCI-namn: Olive Oil PEG-10 Esters. Olivolja som man har trixat med  för att den ska bli vattenlöslig. Används som återfuktare i schampo. Läs mer under PEG-, polyetylenglykol.

Parabener, INCI-namn exempelvis Metylparaben (E218), Butylparaben, Ethylparaben (E214), Propylparaben (E216). Mycket vanligt förekommande syntetiska konserveringsmedel i kosmetika, liksom i mat (utom butylparaben som inte är livsmedelsgodkänd, och som även misstänks vara skadlig för fisk när det kommer ut i vattendragen). Dessa ämnen förekommer naturligt i olika bär, och bildas också naturligt i människokroppen vid nedbrytning av vissa aminosyror. De används oftast i grupp, till exempel de fyra som nämns här, och har då en mycket god förmåga att döda eller hämma tillväxten av  bakterier, jäst, svamp och mögel. Har använts i många decennier, är väl testade, ganska allergisäkra men dock hormonstörande i ringa grad, och därför inte godkända av Grøn Salon i hårvårdsprodukter i allmänhet.

PEG-, polyetylenglykol. Etoxylerade oljor. Syntetiska polymerer framställda av etylenoxid som kombineras med massor av andra ämnen, utgör därför en mycket stor grupp av kosmetikaingredienser med brett användningsområde. PEG- åtföljs i INCI-namnet av en siffra, som står för graden av etoxylering, ju högre desto större molekyler. Etylenoxid kan bilda 1,4-Dioxan (cancerframkallande och allmänt hälsovådligt ämne) vid framställningen av de här ämnena, och 1,4-Dioxan kan då finnas kvar som förorening i den färdiga produkten. Polyetylenglykoler kan brytas ner genom oxidation varvid formaldehyd kan bildas (giftigt vid hudkontakt, inandning och förtäring, allergiframkallande, cancerframkallande). Längre tids lagring av produkten i rumstemperatur kan också ge upphov till formalinhalter som kan ha betydelse framför allt ur hudallergisynpunkt.

Propylparaben, se Parabener.

Sockertensider (alkylpolyglykosider) är en ny sorts nonjoniska tensider som kan framställas helt från biologisk råvara t.ex. kokosfett och socker. Används framför allt tillsammans med andra tensider för att ge bra skum och för att göra produkterna mildare. Det finns schampo som endast innehåller sockertensid och betain, eftersom en del tillverkare tror att dessa är de enda tensiderna som är miljövänliga.

Sodium laureth sulfate, se Natriumlauryletersulfat

Sodium lauryl sulfate, se Natriumlaurylsulfat

Tallow, sv. talg. Animaliskt fett. Används ofta i fast tvål.

Växtextrakt, INCI-namn: det latinska namnet för respektive växt. Ofta vattenutdrag, infusion eller dekokt av växten (som örtte, helt enkelt). Andra typer av extrakt förekommer. Används i hår- och hudvårdsprodukter för växternas positiva effekt på hud och hår.

Örtextrakt, se Växtextrakt.

Snabbt svar på frågan

Det finns schampo med många naturliga ingredienser och miljövänliga tensider som löddrar mycket, och de finns de som löddrar mindre. Tvättförmågan har aldrig så mycket med löddret att göra.